Sjöfågelguiden innehåller närmare 700 noga utvalda färgfotografier, som visar flygande sjö- och havsfåglar i olika dräkter, silhuett och flockformationer. Redan vid bokprojektets start (1997) var vårt mål att hitta flyktbilder på samtliga behandlade arter. Vi var väl medvetna om svårigheten att finna bilder på flera av arterna, men skam den som ger sig. Därför började vi i ett tidigt stadium leta efter bilder med ljus och lykta, parallellt med författandet av boken. Förutom hjälp från flera internationella fågeltidskrifter och upprop, kontaktade vi personligen en mängd fotografer och besökte dessutom flera av dem för att gå igenom deras unika bildmaterial. För att i slutändan slippa sitta på en mer eller mindre oöverskådlig mängd bilder gjorde vi under tiden två stora gallringar, vilka båda tog flera dagar i anspråk! På så sätt kunde även många fotografer få tillbaka en stor del av sina bilder (som vi inte ämnade publicera i boken) i ett relativt tidigt skede. Totalt gick vi igenom över 8 000 fotografier, men förmodligen var det betydligt fler än så, med tanke på den "uppsökande" verksamhet vi också ägnade oss åt. Arbetet har stundtals varit tufft, men för det mesta har det absolut varit ett spännande och lärorikt privilegium att få gå igenom ett så sällsynt digert fotomaterial! Det som sved i våra sjöfågelhjärtan, var främst att vi tvingades utelämna så många underbara bilder. Vi tror dock att samlingen fotografier i boken utgör en väl balanserad kompott, som kommer att vara till hjälp för många skådare i fält likväl fungera som en potenshöjande aptitretare en mörk vinterkväll i mysfåtöljen.

Avslutningsvis kan nämnas att det inte bara var svårt att finna fotografier på förväntat svåra arter – exempelvis smådopping, swinhoes stormsvala och dvärglira – utan faktiskt även på några av våra vanligaste arter! Vem kunde tro att vi skulle behöva plocka ut tre av fem fotografier på gräsand, som var tagna i USA och inte plåtade i Motala ström?! Vidare kan nämnas att vi hade svårt att hitta fullgoda fotografier på ännu ett flertal "vanliga" arter i Skandinavien och Europa; knipa, storskrake, grågås och kricka, för att nämna några! I och med en del eftersökningar, tror vi dock att vi med det färdiga resultatet lyckats rätt väl?